Livet går under

Ett dumt jävla misstag. Något som verkligen inte var värt det. Och nu hänger vårat förhållande på en lös tråd. Jag hatar mig själv.

Tårarna kan inte sluta rinna, kärleken mellan mig och G är det bästa som hänt mig. Jag klarar inte av att förlora honom. Jag önskar att allting bara kunde stanna upp så jag kunde gå tillbaka i tiden och förändra det som hände. Jag vill inte riskera min älskling. Jag vill inte förlora honom. Jag vill inte sitta på kvällarna och gråta. Jag vill inte gå runt på jobbet om dagarna och önska att jag får dö.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0