Everything I do, I do it for you
Att vara nära på att förlora sin andra halva är den värsta känslan en människa kan känna.
Jag var nära en gång. Jag var så nära på att förlora mannen i mitt liv. Han med stort H. Jag sa en sak som var för jävlig. Jag vet inte ens varför jag sa det. Det är något som jag kommer behöva leva med för resten av mitt liv. För jag har så jävla dåligt samvete för det. Man säger inte så. Man tänker inte så. Och om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte ens av vilken anledning jag skrev det.
Men den kvällen, och följande kvällar, var det som fick mig inse hur in i helvete mycket man kan älska en person. Jag har aldrig känt den här känslan förut. Att se Honom gör mig så lycklig. Varm i kroppen. Glädjen sprider sig så snabbt. Man kan inte dölja ett leende så fort Han är i närheten.
Att vara kär är en sak, medan att älska någon är en annan sak. Och när dessa saker fungerar tillsammans är förhållandet komplett. Jag älskar honom mer än något annat. Jag skulle dö för att skona hans liv. Jag skulle hoppat i stället för att låta honom hoppa. Jag skulle tagit rakbladet/kniven/what ever och skurit mig i stället för att låta honom göra det. Jag skulle tagit alla tabletter och svalt dem i stället för att låta honom svälja dem.
Han är mitt liv. Den enda. Den enda som någonsin verkligen brytt sig om mig. Den enda som tagit hand om mig, sett till att jag mått bra. Den enda jag någonsin älskat.
Livet är ingenting utan honom vid min sida. Ingenting. Vet varken ut eller in när han inte är i närheten. Utan honom skulle jag inte vara någon idag. Utan honom hade jag inte haft något att leva för.
Jag älskar dig. Mer än något annat i världen. Rada upp alla atomer som finns i hela världen, och du får ändå inte fram hur stor min kärlek är till dig. Du och jag för alltid.
För evigt.
Jag var nära en gång. Jag var så nära på att förlora mannen i mitt liv. Han med stort H. Jag sa en sak som var för jävlig. Jag vet inte ens varför jag sa det. Det är något som jag kommer behöva leva med för resten av mitt liv. För jag har så jävla dåligt samvete för det. Man säger inte så. Man tänker inte så. Och om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte ens av vilken anledning jag skrev det.
Men den kvällen, och följande kvällar, var det som fick mig inse hur in i helvete mycket man kan älska en person. Jag har aldrig känt den här känslan förut. Att se Honom gör mig så lycklig. Varm i kroppen. Glädjen sprider sig så snabbt. Man kan inte dölja ett leende så fort Han är i närheten.
Att vara kär är en sak, medan att älska någon är en annan sak. Och när dessa saker fungerar tillsammans är förhållandet komplett. Jag älskar honom mer än något annat. Jag skulle dö för att skona hans liv. Jag skulle hoppat i stället för att låta honom hoppa. Jag skulle tagit rakbladet/kniven/what ever och skurit mig i stället för att låta honom göra det. Jag skulle tagit alla tabletter och svalt dem i stället för att låta honom svälja dem.
Han är mitt liv. Den enda. Den enda som någonsin verkligen brytt sig om mig. Den enda som tagit hand om mig, sett till att jag mått bra. Den enda jag någonsin älskat.
Livet är ingenting utan honom vid min sida. Ingenting. Vet varken ut eller in när han inte är i närheten. Utan honom skulle jag inte vara någon idag. Utan honom hade jag inte haft något att leva för.
Jag älskar dig. Mer än något annat i världen. Rada upp alla atomer som finns i hela världen, och du får ändå inte fram hur stor min kärlek är till dig. Du och jag för alltid.
För evigt.
Kommentarer
Trackback
